joline

fick ett ryck i måndags och kände mig väldigt tänkig helt plötsligt. på bussen in till dansen. satt och lyssnade på the cardigans och tittade på månen. ja, tittade på månen. helsnurrigt. busschauffören måste ha tyckt att jag var helknäpp för jag råkade snubbla också när jag gick in i bussen och sen satt jag hela vägen in som förtrollad av månen. helt stor, rund och väldigt gul just för tillfället. började tänka på shakespeare bara för att vi läser om det nu .. och när romeo jämför juliets skönhet med månen och säger att månen är grön av avund på juliet för att hon är så vacker .. och så tänkte jag att de tittade upp över samma måne som jag. de tittade upp på himlen och såg samma måne, samma gula, runa måne och tänkte säkert också över livet, över kärleken.
funderade över allt man kan fundera över egentligen. livet, livet just nu, kompisar, kärlek, mitt liv sen om tio år, vad jag ska göra när jag gått ut gymnasiet, allt jag ville göra bara poppade upp i huvudet. öppna ett café, hålla på med musik, rädda världen, åka som au-pair, tågluffa, åka bil tvärsöver usa, allting. vad ska man göra med livet egentligen? vad är meningen med livet? tänk om jag ligger där sen på min dödsbädd och tänker, fan, jag kom inte på vad meningen med livet var.

i övrigt har jag haft en väldigt .. pessimistisk vecka, en what's-the-point-with-anything-vecka. det mesta har gått över nu men typ i måndags, tisdags var det riktigt illa. jag menar, vad är egentligen meningen med någonting? alla dessa kläder man vill ha hela tiden, och skor, och väskor och allt vad det kan tänkas vara. vad fan spelar det för roll i slutändan? tänkte liksom, vad är det som spelar roll när man är döende och ligger där på dödsbädden. vad tänker man? jag tror inte man tänker, fan, att jag inte köpte mer kläder, fan att jag inte köpte den där tröjan på hm. mamma och hennes kollegor på jobbet snackade också om liknande, och diskuterade huruvida de var nöjda med sina liv eller inte. de flesta sa, att ja, det är jag, men jag önskade att jag hade mer tid att städa. vem fan vill ha mer tid till att städa?! i alla fall. men så sa väl nån sen, att men herregud, tror ni att det är det ni kommer ligga och tänka på dödsbädden? jag önskar att jag hade städat mer. nja, va?

och kläder och allt sånt materiellt skit. det är ju ändå bara saker man lånar. när man lever. sen när man dör har man ingen glädje för det längre. och så lägger man ner så otroligt mycket pengar och tid och energi på allt sånt. vafan gör man det för?? vad spelar egentligen roll? det spelar roll att älska, och att bli älskad. känslor spelar roll. personlighet spelar roll. sånt som man blir ihågkommen för sen när man dör. upplevelser spelar roll, sånt som formar en som person.

har kommit fram till att jag skulle aldrig på heltid, som jobb, kunna syssla med typ mode, inredning och sånt. det är så jävla ytligt. jag vill göra nåt som gör en skillnad. det gör inte en skillnad att ha stenkoll på nästa säsongs färger, material och skor. det gör inte en skillnad, för det är så extremt ytligt. visst, alla modebloggare och alla som är modegalna och sysslar med det som jobb och som hobby och allt vad det kan tänkas vara, fortsätt ni, man ska göra nåt man tycker är kul och som man själv tycker gör en skillnad. men för mig, gör inte det en skillnad. att hjälpa människor, till exempel, gör en skillnad. något som blir ihågkommet, något som människor verkligen uppskattar. att kunna förändra människors liv.

jag tror också mycket på upplevelser. att resa, att se olika platser, träffa olika typer av människor. jag tror det formar en väldigt mycket och ändrar ens perspektiv på livet, och hur värdefullt är inte det? om jag inte reser i mitt liv kommer en av mina sista tankar på dödsbädden vara, jag ångrar att jag inte reste mer och upplevde mer.
det vet jag att jag kommer tänka.

jag vet själv att jag har varit så otroligt fixerad vid mode och kläder och allt sånt, men senaste halvåret eller nåt, eller ungefär när jag började jobba, så ändrades det. det finns så många saker som är så himla mycket viktigare. vänner, familj. fan liksom, orka bry sig så mycket om mode och skit? vad spelar det för roll om hundra år? visst, jag tycker fortfarande mode är kul och kläder är kul och det är kul att köpa snygga kläder och känna sig snygg och allt sånt, men det är liksom inte hela världen ..  nej, man borde ägna tiden åt viktigare saker. sånt som spelar roll. sånt som gör en skillnad.

två tjejer ~20 sitter och pratar om sina relationer med diverse killar.
tjej 1: Hur går det med han johan* då?
tjej 2: nerlagt. fast jag fick ett sms nyss av honom.
tjej 1: vad stod det där då? typ "jag är kåt och glad, hur är det själv?"
tjej 2: det stod "ska vi se en film, eller är du redan uppbokad?".
tjej 1: jaa, precis det jag just sa med andra ord.
tjej 2: yes.

Helt rätt. Mjukisbyxor bör tvärt förbjudas i skolan, arbetsplatser osv - det hör hemma i någon kickersförort.
Sen att jag, kanske av avundsjuka, på många sätt hatar dig ändå spelar mindre roll.

ett hett tips, läs inlägget och läs sen i alla fall några kommentarer. börja längst ner. roligast så! kan säga att undertecknad håller med de flesta som har kommenterat. jag menar, jösses, man är väl i skolan för att lära sig, inte för att se representativ ut? om det finns en lärare som omvärderar en elev enbart för att hon eller han har mysbyxor på sig i skolan är ju läraren helt dum i huvudet. lärarna sitter knappast och tänker, "nja, hon har mysbyxor på sig idag, hon är inte representativ i det, ig på henne". que, liksom?