joline

Idag när jag satt på spårvagnen så var det en gammal man som också var på spånkan som till en början inte satt bredvid mig. Jag lade inte märke till honom något speciellt och det var ganska tomt med folk. Efter ettt tag så kommer han fram och sätter sig mitt emot mig (det var ett fyra-säte) och bara sitter där och plirar mot mig. Han var jättesöt och stilig, hade på sig en stärkt, grå kavaj och en liten hatt. Jag satt hela tiden och undrade varför han hade kommit och satt sig mitt emot mig när det fanns hela spårvagnen att välja på ungefär, men sen fick jag bara dåligt samvete för att jag tänkte så. Jag blev mest irriterad på dumma Sverige och på att jag är uppfostrad att tycka att det är skitkonstigt när främmande människor sätter sig bredvid en på spårvagen eller bussen när det finns flera andra platser lediga.

Varför är det så? Varför kan vi inte bara sitta bredvid varandra på spårvagen och bussen och småprata lite vänligt med varandra? Jag fick skitdåligt samvete när jag satt där, för han verkligen satte sig längst ut på sätet med benen ut i gången som att han var rädd att jag skulle bli arg på honom om han satte sig för nära. Och sen när jag skulle gå av var jag ju tvungen att resa mig och gå förbi honom och då flyttade han på benen jättemycket för att jag skulle kunna komma ut och log försiktigt mot mig.

Dumma Sverige.