Till alla
Kan egentligen inte svara på hur jag mår. Känner mig fruktansvärt otrygg och kan inte vara ensam i ens en minut för då får jag panikångest. Det känns fortfarande så otroligt overkligt och surrealistiskt att det ens har hänt och när jag berättar om det och tänker på det så känns det för det mesta bara som att jag berättar om en film. Det känns inte som att det har hänt på riktigt, det känns inte som att det har hänt mig.
Update: Redigerade inlägget lite och tog bort vissa saker som jag efter lite tankeverksamhet kom på inte var så bra att skriva här.
usch, vet inte vad jag ska skriva... :/ finns inget man direkt kan säga liksom förutom att det var hemskt att det skulle hända dig eller nån överhuvudtaget. men du är stark så du tar dig igenom det här och det är många som tänker på dig.
Jag hade ingen aning om det här förrän jag läste tidningen. Tanken slog mig att det skulle kunna ha varit du och så får jag precis se att det var så. Vet inte vad jag ska säga mer än att jag tänker på dig och tycker oerhört synd om dig. Det är fruktansvärt! Tur att du mår som du mår efter omständigheterna... Jag vet att du kämpar och är stark, vilket också är den enda utvägen för att ta lyckas ta sig igenom en sådan här tragisk händelse. Förstår stt det måste vara oerhört svårt! =/
Hej! Hörde vad som hänt av dina föräldrar igår, vad hemskt. Detta är verkligen ett toppenår... Du får ta hand om dig, bara att du hör av dig om det är något jag/vi kan göra. Tänker på dig. Hoppas julen blev okej ändå och så. Många kramar!
Hej
Har inte vågat fråga förens nu. har följt din blogg under en tid nu. vad är det som har hänt? hoppas allt blir bra tillslut. har själv kämpat med hemskheter.
