joline

På ICA i Forshaga jobbar det en tjej som jag har för mig heter Ella eller Elin. För länge sen hade dom namnskyltar på sig, som dom nu har tagit bort, men jag har för mig att hon hette nåt sånt. Varje gång jag är där handlar jag på ICA minst en gång. Förmodligen närmare två, tre gånger. Och hon sitter i kassan nästan, nästan varje gång. Hon har suttit i kassan närapå varje gång jag har handlat där under de här fjorton månaderna som jag har tvingats genomlida att ha min kärlek på distans. De få gånger hon inte suttit i kassan har jag undrat vart hon varit och om hon varit sjuk eller helt enkelt inte orkat jobba den dagen.

Hon är inte jättegammal, ser ut att vara en 16-17 och man ser på hennes blick att hon skulle vilja vara vart som helst förutom där.

Fast hon ser inte direkt lidande ut. Mer drömmande. Och jag tänker mig att hon jobbar där vareviga dag efter skolan för att tjäna ihop tillräckligt mycket med pengar för att komma därifrån. För hon ser så malplacerad ut. Man ser att hon inte hör hemma i en sån liten håla, där moppekillarna hänger vid Konsum och röker Corner, och där fredagsnöjet är att sitta hemma i nåns källare och dricka hembränt. Hon hör inte hemma där.

Och jag hoppas, och tror, att hon känner igen mig när jag kommer och handlar där på ICA. Jag kommer där med Alex och vi pussas och kramas om vartannat samtidigt som vi lägger ner mat i korgen och när vi ska betala tittar jag på henne och blinkar nästan omärkligt, sådär i tyst samförstånd som att jag förstår mer än hon tror hur gärna hon vill bort därifrån.

Och jag tror och hoppas att hon ser på oss två och lider lite med oss, med tanke på att jag bara handlar i butiken som oftast varannan, var tredje vecka. Hon kanske också har någon, men förmodligen inte, för att alla pojkar som finns där har alldeles för små visioner och drömmar för henne. Hon kanske också har någon långt, långt borta, och förstår mer än väl varför vi måste pussas hela tiden och varför det tar så lång tid för oss att handla. Hon kanske förstår mer än jag anar.

Det kanske är hon som blinkar till mig i tyst samförstånd istället för tvärtom.